English please

MC-äventyr och LITO-köp.


I slutet av 90-talet läste jag på nätet att det fanns en sammanslutning som kallade sig Svenska Offroad Entusiasterna (SOE).Det var ett gäng killar som samlades kl 9:00 vid Mc Donalds Sveavägen Stockholm på Söndagsmornarna --- sedan bar det iväg för en dags körning på grusvägar i Stockholmsområdet.

Jag hade ju min Husqvarna 510 TE som var väl anpassad för sådan körning.
Jag dök upp första gången tillsammans med 7-8 andra entusiaster. Just denna gång var det en kille som hette Janne Öst som skulle leda dagens körning.

Janne blev en god vän och vi körde ofta tillsammans , via honom lärde jag även känna Kjell Petterson en bilhandlare i Solna som kallades för "Kart-Kjell". Han hade en otrolig koll på alla små krokiga grusvägar på Södertörn.


Kjell och Janne(t.h.)

Med hjälp av blå kartan hade han rekat mil efter mil av små grusvägar på Södertörn. Med Kjell som ledare kunde man köra 30 mil på underbara grusvägar -- olika från Söndagstur till Söndagstur.
Jag hade redan då moderna instrument som digitalkamera och GPS med inspelningsfunktion dvs positionerna lagrades var 100:de meter.

Detta gjorde att jag på dataskärmen i efterhand kunde plotta våra turer , annars hade jag inte haft en aning om var vi varit.

Exempel på en GPS-plott av Söndagstur

Några av de mest minnesvärda turerna var när den gamle dubble Världsmästaren i motocross Sten ”Storken” Lundin var med. Sten var då 69 år gammal . Han är en mycket reko och ordentlig kille men lite reserverad inför nya bekantskaper. Han följde aldrig med om det var ett stort följe , högst 3-4st.


En gång var det Sten , Kjelle . Janne , Bosse Rindar och jag. Vi träffades vid Shell Botkyrka för en dags körning. Sten på en Yamaha SR 500 naturligtvis ombyggd och trimmad efter hans egna idéer.

 

Sten med sin ombyggda Yamaha, Bosse Rindar och undertecknad.

Jag hade åkt med Sten ett par gånger tidigare och tänkte att jag nu på något sätt skulle provocera honom att visa hur fort det går när en Världsmästare drar på det han kan. Lite kaxigt sa jag till honom ”Sten , nu när vi åker iväg behöver du väl inte hålla Kärring-tempo hela vägen utan Du kan väl dra på lite. ”

Han skrattade och påpekade att jag väl får köra om.

Vi körde iväg och jag la mig tätt bakom Sten som körde i normalt snabbt tempo de första milen. När vi svängde in på de mycket kurviga grusvägarna mellan Skottvagns Gruva och Åkers Styckebruk märkte jag snabbt att det var nu han tänkte visa mästartakterna. Jag fick köra 100% av vad jag vågade och lyckades hålla ”grussprutavsånd” de 2 milen till Åker.


Det är så att Sten ”Storken” är crosshistoriens ELEGANT . Han hade en upprätt avslappnad körstil och en utpräglad förmåga att hitta det rätta och snabbaste spåret.

Hans huvudkonkurrent under den aktiva tiden var Bill Nilsson även han dubbel världsmästare -58 och -60 (Sten 59 och 61) hade en lite annan mer ihopkrupen kraftfull körstil (liksom en panther inför ett språng)

 

Sten och Bill:s olika körstil

Att få förmånen att ligga tätt bakom denna MC-historiens legend på en tuff grusväg är en upplevelse man aldrig glömmer. Det var mitt livs MC-tur.
De andra killarna kom lite efter. Vi hade tankat klart i Åker innan Kjelle som första man dök upp. Han kände sig nog lite frånåkt. Han hade studerat spåren efter mig och Sten och sa sig kunna avgöra vilka spår som tillhörde vem ?

Med tanke på att Sten var spårvalets mästare tog jag inte detta som en komplimang.

Jag talade med annan crossåkare som var aktiv under samma tid som Sten. Han berättade att han försökte att smyga in bakom Sten under träningen för att lära sig hans spårval. När Sten märkte det stannade han bara.
Nåväl vid våra Söndagsturer brukade vi rasta på natursköna platser och äta medhavd fika.


Sten och Kjell(t.h.)

Vid ett sådant tillfälle talade jag om för Sten att jag gärna skulle vilja köpa en gammal renoverad crosshoj av den typ han själv körde under sin storhetstid och undrade om han kände till någon sådan --- Det blev napp. Han kände till en nyrenoverad Lito som var till salu ”Den är dyr ,men det är en riktig cykel, inget fejk , tillv.nr. 26”
Ägaren skulle vara en motorskribent som hette Bo Ingvar Svensson i Landskrona.

Bo Ingvar Svensson

 

Sten hade varit lite inblandad i renoveringen av 26:an. Här vid en provkörning

 

26:ans ägare Bo Ingvar hade kommit överens med Sten att köpa hans gamla världsmästar- Lito som var under renovering . 26:an skulle säljas inför detta köp.

Jag blev även hembjuden till Sten att titta på hans renovering.

När Sten skulle sätta ihop sin gamla VM-cykel var det ganska mycket som saknades och fick nyinförskaffas . Detta gäller även flera väsentliga delar. Den ärrade tanken fanns dock kvar liksom bla. gaffel och baksving.

 

Bjöds på fika av Sten och hans fru Britt i deras villa i Nacka.

Nåväl jag tog kontakt med Bo Ingvar . Köpte 26:an av honom och han i sin tur köpte Stens Lito som han sedermera sålde till ett amerikanskt museum. Finns på nätet under adressen http://www.mxworksbike.com/index.php/1961-monarch-lito Sten och hans Lito beskrivs där på ganska många sidor och bilder.
Säkerligen är det Bo Ingvar som är författare och fotograf

Sten's LITO hos MXworkbike.com Amerikanskt MC-museum

 

Bo Ingvar är en intressant person med stort motorintresse. Han har varit redaktör för ett antal motorhistoriska publikationer bla. om Mercedes förkrigs kompressorbilar . Han är också konstnärligt begåvad. Jag har tex. ett antal litografier på gamla svenska Crossmästare (Sten Lundin , Bill Nilsson , Gunnar Johansson , Rolf Tibblin). De är signerade av honom själv samt respektive mästare.


Jag träffade Bo Ingvar första gången när jag åkte ner för att titta på 26:an. Det var strax före jul 1999 och han hade i sin fotoatelje ställt upp Liton framför ett bord med uppdukat kaffe , pepparkakor, lussebullar och levande ljus . Han var oerhört motorkunnig och intressant att lyssna på.

Jag förstod dock ganska snart att han i vart fall inte hade kört Liton särskilt mycket. När jag ville provköra verkade han lite bekymrad. ”Tror du att du kan rulla igång den ” Det verkade nästan som han inte ens visste hur man startar den. Det visade sig ha sina skäl.
Han berättade att han varit på en fest med några gamla crossåkare . Efter att antal öl fick de för sig att de skulle gå ner i källaren och starta upp värdens gamla 500 cc crossmaskin. Värden skulle kicka med träskor på sig och råkade ut för ett maffigt bakslag så benet slogs tvärt av .
Detta var bakgrunden till att han inte gärna ville kicka Liton.

Sedermera har jag lärt mig hur man startar den på första försöket även om den stått i månader.
Man lägger i en växel och drar motorn baklänges så att kolven står just efter kompressionsläge därefter flödar man rikligt och trampar till på kicken med full kraft. Absolut inte något gaspådrag.
Då smäller den igång med ljuvliga toner. Man göre sig icke besvär med lågskor eller träskor -- grova MC-stövlar skall det vara.

Bo Ingvars noggranna källforskning och lättsamma skrivstil kan man njuta av i tex hans artikelserie i "Motocross" om Lito Nr 26 och Litoverken.



Det skall också nämnas att den som renoverade 26:an på uppdrag av Bo Ingvar var
Henry Nilsson i Vegby

Henry Nilsson "in action"

 

26:an under renovering i Henrys verkstad

 

Fika hemma i Henrys Kök