Av Sven Arwidsson
År 1637 föddes en liten pojke på gården Lilla Aspång i Hällevadsholm. Han fick namnet Arfwed Trondsson .
Hans anfäder kan ha bott på platsen långt tidigare men detta är ungefär så långt tillbaka som det fördes
kyrkböcker.
Som brukligt var på den tiden fick barnen efternamn bestående av faderns förnamn med tillägget son eller dotter.
Arfweds son som föddes 1659 fick således namnet Sven Arfwidsson (Sven som var Arfwids son ).
Lite kul att jag hade en namne i släkten redan då.
Dessa människor var småbönder som livnärde sig på en liten åkerlapp , ko ,häst ,gris och höns.
Detta fortgick på samma plats och i stort sett på samma sätt i generation efter generation enl nedan.
Arfwed Trondsson 1637-1707
Sven Arfwedsson 1659-1739
Jon Svensson Spångberg 1691-1763
Petter Spångberg 1725-1803
Johan Pettersson 1755-1803
Arwid Johansson 1791-1832
Johannes Arwidsson 1822-?
Hans Arwidsson 1846-1896
Axel Arwidsson 1875-1949
Inge Arwidsson 1907-1987
Sven Arwidsson 1943- still alive dvs jag själv
I och med Hans Arwidsson (1846) började förändringarnas vindar blåsa. Han behöll släktnamnet
Arwidsson och så har det därefter förblivit.
Han köpte granngården Vässje och flyttade från Lilla Aspång.
( Vässje mangårdsbyggnaden finns kvar än idag. Den har flyttats en bit men huset är det som bebos och
ägs av Kurt Falk idag.)
Hans dog relativt ung 50 år gammal . Han föll ihop på kuskbocken.
Sonen Axel hade påbörjat en militär bana men mor Augusta kallade hem honom för att ta hand om gården.
Vid denna tiden hade det börja hända saker ute i världen (industrialismen och ångmaskinen )
Ångmaskinen kom till Hällevadsholm i form av järnvägen son nu planerades och byggdes (klar ca 1904)
De gamla ångloken behövde tanka vatten och därför lades stationen vid Koltorpssjön.
(Jag var 6-7 år gammal när ångloken ersattes med elektricitet så jag minns dem mycket väl liksom vattentornet
där sjövattnet pumpades upp med hjälp av en vinddriven pump på taket. Vattentornet var en gedigen byggnad
i tegel precis som stationsbyggnaden. Tornet revs troligen någon gång på 50-talet.)
Axel bestämde nu att lämna Vässjegården och starta handelsrörelse i fastighet mitt emot den nya
järnvägsstationen.
Här var vid denna tiden ganska öde , vägen fanns dock redan då. Förutom butik blev det även andra
verksamheter i fasigheten:
Bohusbank, post, telegrafstation, bensinstation.
En kul anekdot är att bensinstationen skulle besiktigas av Landsfiskalen i Munkedal och Axel ringde och
frågade om det var OK om han skickade "pojken"
att hämta upp honom i T-forden. -- Ja det skulle gå bra! Pojken - det var pappa Inge som var mycket ung
och ännu inte hade körkort !!.
I handelsrörelsen ingick även att av traktens bönder köpa upp och sälja spannmål som mellanlagrades i det
röda tvåvånings-sädesmagasin
som ännu idag ligger på tomten .Transport från magasin till järnvägsvagnar skedde på trallor som gick på räls
av samma typ som rallarna använde när järnvägen byggdes.
Nåväl tiden gick , både butik och samhälle utvecklades väl.
1937 presenterade pappa Inge ett ritningsförslag på ny stor affär på andra sidan vägen.
Det var ett mycket ambitiöst projekt inklusive storslagna trädgårdsanläggningar.
Axel var lite tveksam --- " Vi har pratat om en större affär men det här det är ju ett SLOTT".
Han gav dock med sig och var ganska nöjd innan han gick bort ca 10 år senare.
Nästa stora händelse var då tillbyggnad av livsmedelshall och självbetjäning skedde 1971. Den vackra
trädgården fick tyvärr stryka på foten.
Butiken fick därmed i stort sett det utseende den har idag 2017.
Tyvärr är det så att denna nästan 400-åriga Hällevadsholmska släkthistoria nog
kommer att ta slut med mig.